Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädedräkt är betydligt burlesk, men de äro så vana
därvid, att jag såg dem aldrig skratta åt hvarandra. Från
ilitterdal saUe jag ut öfver höga berg och djupa dalar
och kom så ner till Siljord. Med icke annat än svart
bläck till hands skall du icke vänta att jag skall försöka
beskrifva, huru förtjusande skönt det är; därtill skulle
fordras att kunna doppa pennan i guld och azur, silfver
och kristal], pa samma gång som i den genomskinliga
skuggan af doftande stilla granskogar, hängande som en
mörkgiön beklädnad ända från höga fjällarnas toppar
ner i klara vattenbrynet. På smala näset i spegelklara
sjön stå tre ättehögar och i det vaggande kornet under
bi anta berget andra flera. I mullen hittas ännu då och
då en sliten ^stridsyxa, ett rostigt svärd eller en armring
med runor på. Rundt omkring bo rödblommiga, hjärtliga,
blåögda, gästvänliga människor, hvilka liksom dalfolket
säga du till hela världen och ännu icke lärt sig begripa,
att man är bättre, för det man har finare kläde i rocken.
De undersätsiga, fyrkantiga bondjäntorna, dalkullornas
kusiner, med blomsterbuketter och stora rosor broderade
pa sti umporna, i brokiga dräkter med kulörta stickningar
pa lintygsärmarna, utstyrda med silfversmycken och
dvåigasmide, kalla hvarann Aslög och Gunrud och
Thoron^ och klifva med duktiga steg upp och ner från
sina gi a stolpebodar och höganloftsburar — fornnordiska
träbyggen, som sta på fyra fötter och tyckas vara komna
för många hundra år sedan frän trollen i Jotunhem. Du
kan nog tänka hur allt detta skulle väcka hos mig en
underlig hemkänsla, lik början af en vaggvisa från
hedenhös, innan ännu minnet hunnit slå upp ögonen — och
jag tyckte mig vara många sekler yngre och tillbaka
midt i drömlika sagoåldern. Här vore rätta landet för
en Ling eller en fornnordisk don Quixote. Men äfven en
Sancho Panza skulle finna sig här. Jag fick min boning
i Siljord hos en välmående landthandlare, midt i hans
talrika och vänliga familj; städade rum med solsken på
golfvet och friska törnrosor i stora porslinsfat på borden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
