Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt att se. Anteckningar som dessa kunna icke äga
något värde, om de icke först och främst äro fullkomligt
ärliga; åtminstone hvad skulle det tjäna till att skrifva
sådant, som man icke menar?
Förklaringen hvarför jag kan sysselsätta tankarna
så roligt med dessa för mig så allvarsamma ämnen, är
helt enkelt min fulla förtröstan pä verkligheten af mitt
eviga lif, eller att lifvet icke upphör med kroppens
désorganisation. Utan denna åsikt skulle jag säkert se döden
helt annorlunda och såsom någonting förfärligt. Jag
betraktar detta hopp som en (Juds gåfva, icke mindre än
lifvet själft; och ju klarare det vaknar, desto vänligare
synes döden. Smärtor i kroppsligt afseende vid den
förestående upplösningen är det enda, som något
skrämmer mig. Med en sådan föreställning kan jag njuta af
att liksom drömma om, hur det kan komma att bli, när
tanke och vilja slippa bero af kroppsliga band, utan få
en friare och i alla afseenden bättre existens. En sådan
känsla är hvad jag förmodar menas med tro: — en
aning om evigheten, sä mycket som vår inskränkta och
jämförelsevis blinda jordiska tankeförmåga kan tåla vid
eller beröras af. Jag har åtminstone så mycket däraf,
att (jag kan) känna längtan efter en allt större förmåga i
sådant afseende; och jag tröstar mig endast med, att en större
klarhet är oförenlig med resten af den underliga materiella
värld, till hvilken vi en lid måste vara bundna. Jag
känner det för mig som en nödvändighet, att jag måste
vandra sedan min födsel införlifvad med materien, ända
tills den icke längre är mig till nytta och jag kan vara
henne förutan. Jag föreställer mig, att de oräkneligt
många och mångfaldiga tillfälligheter, som oupphörligt
möta på en sådan väg, äro så att säga en mekanism,
hvarigenom vår andliga varelse stärkes och förädlas.
Man skulle nästan kunna tycka, att den har ett slags
motsvarighet i fröet, som måste gro i jorden, taga näring
på sitt sätt därur, för att kunna utveckla ett tillstand, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
