INLEDNING. Jag är nödsakad att föra läsaren tillbaka till den tidpunkt i mitt liv, då jag första gången råkade chevalier des Grieux; det hände vid pass sex månader före min avresa till Spanien. Ehuru jag sällan utträdde ur min ensamhet, måste jag stundom i följd av min redobogenhet att villfara min dotters önskningar företaga åtskilliga mindre resor, vilka jag så mycket som möjligt förkortade. En dag befann jag mig på hemväg från Rouen, dit hon hade bett mig fara för att vid normandiska parlamentet bevaka ett mål angående arvsrätten till några jordområden, på vilka hon hade anspråk genom mig på min morfaders sida. Jag lade återvägen genom Evreux, där jag låg över den första natten, och anlände följande dag i middagstiden till Passy, som är beläget fem eller sex mil därifrån. Vid det jag red in i denna köping, förvånades jag över att se samtliga invånarna i orolig rörelse; de störtade ut ur sina boningar för att i flock löpa mot ett tarvligt härbärge, framför vars port stodo två täckta åkdon. Hästarna voro ännu icke frånspända üch tycktes ånga av trötthet och hetta, vilket angav, att dessa bägge vagnar just ankommit. Jag stannade ett ögonblick för att höra mig för om orsaken till villervallan, men jag inhämtade föga upplysning av den nyfikna folkhopen, som icke fäste något avseende vid mina förfrågningar utan alltjämt ryckte fram mot härbärget under mycket knuffande och trängsel. Då slutligen en stadstjänare med bantlär