Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
och musköt på axeln kom till synes i porten, gjorde
jag med handen ett tecken åt honom att komma bort
till mig, varpå jag anmodade honom att underrätta
mig om vad som vållat denna oreda.
— Det är ingenting, svarade han, det är endast
ett dussin glädjeflickor, som jag jämte mina kamrater
skall ledsaga till Havre-de-Gråce, där vi skola inskeppa
dem till Amerika. Det finnes bland dem några med
fagert utseende, och tydligen är det detta som
uppväcker det hederliga lantfolkets nyfikenhet.
Jag skulle ha fortsatt min väg efter denna
förklaring, om jag icke hejdats av en gammal kvinnaj
som kom ut från härbärget och slog ihop sina händer,
i det hon ropade, att det var någonting barbariskt,
någonting som ingav fasa och medlidande.
— Vad är det då fråga om? sade jag.
— Ack, min herre, svarade hon, stig in och se
själv, om icke detta skådespel kan komma ens hjärta
att brista!
Nyfikenheten förmådde mig att stiga av hästen, som
jag lät min stallknekt taga hand om. Med svårighet
banade jag mig väg genom massan, och då jag kom
in, fick jag i sanning skåda en ganska rörande scen.
Bland de tolv flickorna, som voro sammanlänkade
sex och sex vid midjan, befann sig en, vars uppsyn
och anletsdrag så föga överensstämde med hennes
belägenhet, att jag under vilka andra förhållanden
som helst skulle hållit henne för en person av den
högsta samhällsställning. Hennes bedrövelse, hennes
smutsiga linne och kläder skämde henne så föga, att
hennes åsyn ingav mig aktning och ömkan. Icke desto
mindre sökte hon vrida på sig, så mycket hennes
kedja tillät, för att undandraga sitt ansikte åskådarnas
blickar; hennes bemödande att gömma sig var så
naturligt, att det syntes härröra från en känsla av
blygsamhet.
Alldenstund de sex vaktarna, som åtföljde denna
olyckliga trupp, likaledes voro i rummet, tog jag an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
