19 kassa, sade jag, begiv er till »Gyllene lejonet», där jag logerar; jag kommer efter om en stund. Jag återvände mycket riktigt snart, uppfylld av otålighet efter att inhämta detaljerna av hans olycksöde och omständigheterna vid hans Amerikafärd; jag överhopade honom med vänskapsbetygelser och gav order, att ingenting fick fattas honom. Han inväntade ingalunda min ivriga anhållan, att han skulle förtälja sin levnadshistoria. — Min herre går så storsinnat till väga mot mig, sade han, att jag skulle förebrå mig som en låg otacksamhet att hålla något undandolt för er. Jag vill fördenskull icke endast meddela er mina olyckor och mina kval utan även mina förvillelser och mina nesligaste svagheter. Jag är viss om att ni, allt under det ni fördömer mig, icke skall kunna avhålla er från att beklaga mig. Jag bör här underrätta läsaren, att jag nedskrev hans historia nästan omedelbart efter att ha hört den och att man följaktligen kan känna sig förvissad om att denna redogörelse är den trognaste och mest noggranna, som kan tänkas. Trogen, säger jag, ända in i återgivandet av de reflexioner och känslor, som den unge äventyraren på det mest höviska sätt uttryckte. Här följer sålunda hans berättelse, i vilken jag ända till slutet ingenting skall inblanda, som icke härrör från honom själv.