18 övertygelse, att han var av god börd och förtjänade min frikostighet. Jag yttrade några ord till hans käresta, innan jag avlägsnade mig. Hon svarade mig med en så ljuv och så intagande blygsamhet, att jag vid utgåendet icke kunde avhålla mig från att anställa allehanda reflexioner över kvinnfolkens obegripliga väsen. Sedan jag återkommit till min ensamhet, erhöll jag inga som helst upplysningar angående det vidare förloppet av detta äventyr. Nära två år hade förgått, vilka fullständigt utplånat detsamma ur min hågkomst, då slumpen på nytt beredde mig ett tillfälle att i grund inhämta samtliga därmed förknippade omständigheter. Jag hade anlänt från London till Calais med min lärjunge, markis de... Vi togo in, om jag minnes rätt, på »Gyllene lejonet», där vissa orsaker nödgade oss att tillbringa hela dagen och den följande natten. Under det vi på eftermiddagen vandrade genom gatorna, trodde jag mig plötsligt varsebliva densamme unge man, med vilken jag sammanträffat i Passy. Han var svåra eländigt utstyrd och vida blekare än första gången jag såg honom; på armen bar han en gammal kappsäck såsom varande just ankommen till staden. Alldenstund hans fysionomi var alltför fager för att icke lätteligen igenkännas, erinrade jag mig honom genast. — Vi måste tilltala denne unge man, sade jag till markisen. Hans glädje vart livligare än ord kunde uttrycka, då han i sin ordning igenkände mig. — Ack, min herre! utropade han, i det han kysste min hand, jag får således ännu en gång ådagalägga för er min evinnerliga tacksamhet! Jag tillsporde honom, varifrån han kom. Han svarade, att han kom sjöledes från Havre-de-Gråce, dit han kort förut anlänt från Amerika. — Ni synes mig icke vara synnerligen stadd vid