- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
18

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

övertygelse, att han var av god börd och förtjänade
min frikostighet. Jag yttrade några ord till hans
käresta, innan jag avlägsnade mig. Hon svarade mig
med en så ljuv och så intagande blygsamhet, att jag
vid utgåendet icke kunde avhålla mig från att anställa
allehanda reflexioner över kvinnfolkens obegripliga
väsen.

Sedan jag återkommit till min ensamhet, erhöll jag
inga som helst upplysningar angående det vidare
förloppet av detta äventyr. Nära två år hade förgått,
vilka fullständigt utplånat detsamma ur min hågkomst,
då slumpen på nytt beredde mig ett tillfälle att i grund
inhämta samtliga därmed förknippade omständigheter.

Jag hade anlänt från London till Calais med min
lärjunge, markis de... Vi togo in, om jag minnes
rätt, på »Gyllene lejonet», där vissa orsaker nödgade
oss att tillbringa hela dagen och den följande natten.
Under det vi på eftermiddagen vandrade genom
gatorna, trodde jag mig plötsligt varsebliva densamme
unge man, med vilken jag sammanträffat i Passy.
Han var svåra eländigt utstyrd och vida blekare än
första gången jag såg honom; på armen bar han en
gammal kappsäck såsom varande just ankommen till
staden. Alldenstund hans fysionomi var alltför fager
för att icke lätteligen igenkännas, erinrade jag mig
honom genast.

— Vi måste tilltala denne unge man, sade jag till
markisen.

Hans glädje vart livligare än ord kunde uttrycka,
då han i sin ordning igenkände mig.

— Ack, min herre! utropade han, i det han kysste
min hand, jag får således ännu en gång ådagalägga
för er min evinnerliga tacksamhet!

Jag tillsporde honom, varifrån han kom. Han
svarade, att han kom sjöledes från Havre-de-Gråce, dit
han kort förut anlänt från Amerika.

— Ni synes mig icke vara synnerligen stadd vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 12 16:17:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free