21 I. Jag var sjutton år och höll på att avsluta mina filosofiska studier i Amiens, dit mina föräldrar, som tillhöra en av de förnämsta familjerna i P., hade sänt mig. Jag förde ett så stadgat och så välordnat leverne, att mina lärare framställde mig som ett föredöme i skolan. Icke så att förstå, som om jag gjorde några utomordentliga bemödanden att förtjäna detta ros; men jag är av naturen godsint och stillsam, jag vinnlade mig om studierna av böjelse, och man tillräknade mig som dygder några tecken till naturlig vedervilja för lasten. Min härkomst, min framgång i studierna och några yttre förmåner hade gjort mig känd och uppskattad av allt anständigt folk i staden. Jag genomgick min offentliga examen med så allmänt bifall, att biskopen, som bevistade densamma, föreslog mig att inträda i det andliga ståndet, där jag, enligt vad han yttrade, med visshet skulle förvärva större utmärkelse än i Malteserorden, för vilken mina anhöriga hade bestämt mig. De läto mig redan bära ordenskorset jämte namnet chevalier des Grieux; då ferierna voro inne, skulle jag återvända till min fader, som hade givit mig löfte att snart sända mig till akademin. Min enda sorg vid avskedet från Amiens bestod i att jag där kvarlämnade en vän, med vilken jag städse varit innerligt förenad. Han var några år äldre än jag. Vi hade uppdragits tillsammans; men som hans familjs tillgångar voro övermåttan ringa, var han nödsakad att ingå i det andliga ståndet och stanna i Amiens efter mig för att där fullfölja de studier, som J