- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
22

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 förbereda till detta kall. Han besatt mångfaldiga goda egenskaper. I kommen att lära känna honom i de bästa under fortgången av min historia, och synnerligast i ett nit och en storsinthet i vänskap, som överträffa de ryktbaraste exemplen från forntiden. Hade jag då följt hans råd, så skulle jag alltid ha varit ärbar och lycklig. Hade jag åtminstone dragit nytta av hans förebråelser i den avgrund, dit mina passioner störtat mig, så skulle jag ha räddat något ur min förmögenhets och mitt goda ryktes skeppsbrott. Men han har icke skördat annan frukt av sina bemödanden än sorgen över att se dem vara fåfänga och stundom illa lönade av en otacksam, vilken harmades över dem och upptog dem som påflugenhet. Jag hade utsatt tiden för min avresa från Amiens. Ack, varför utsatte jag den ej till en dag tidigare ? Då skulle jag ha burit en oskuld utan vank hem till min fader. Själva aftonen före den dag, då jag skulle lämna denna stad, befann jag mig på en spatsertur i sällskap med min vän, som hette Tiberge, då vi fingo se postvagnen från Ärras anlända och följde efter den till gästgivargården, där dessa fordon pläga hålla. Vår enda bevekelsegrund var nyfikenhet. Några fruntimmer stego ur och drogo sig genast tillbaka; men kvar blev en mycket ung flicka, som stannade ensam på gården, under det en man av framskriden ålder, vilken tycktes tjänstgöra som hennes reshjälp, beskäftigt styrde med att låta framtaga hennes effekter ur korgarna. Hon föreföll mig så tjusande, att jag, som aldrig hade tänkt på skillnaden mellan könen, ej heller betraktat en flicka med någon uppmärksamhet, jag, säger jag, vars stadighet och återhållsamhet alla människor prisade, jag fann mig med ett slag upptänd ända till yrsel. Jag led av det felet att vara ytterligt blyg och lätt att bringa ur fattningen; men långt ifrån att nu hämmas av denna svaghet, trädde jag fram till mitt hjärtas härskarinna. Änskönt hon var ännu mindre till åren än jag, upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 3 15:59:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free