Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
tog hon mitt höviska tilltal utan tecken till förvirring.
Jag frågade vad som förde henne till Amiens och
om hon därstädes hade några bekantskaper. Hon
svarade okonstlat, att hon sänts dit av sina föräldrar
för att gå i kloster. Kärleken hade redan gjort mig
så klarsynt, ehuru den blott ett ögonblick dvalts i mitt
hjärta, att jag betraktade denna avsikt som ett
bane-hugg mot min åtrå. Jag talade till henne på ett sätt,
som kom henne att fatta mina känslor, ty hon var
vida mera erfaren än jag; det var mot hennes vilja
man skickade henne i kloster, tvivelsutan för att stävja
hennes håg för njutningar, vilken redan yppat sig
och vilken i det följande skulle vålla alla hennes och
mina olyckor.
Jag bekämpade hennes föräldrars grymma avsikt
medelst alla de argument, som min gryende kärlek
och min skolövade vältalighet kunde ingiva mig. Hon
låtsade varken stränghet eller ringaktning. Efter ett
ögonblicks tystnad yttrade hon, att hon endast alltför
väl förutsåg, att hon skulle bliva olycklig, men att
detta uppenbarligen var himlens vilja, alldenstund den
icke förunnade henne något medel att undvika det.
Ljuvheten i hennes blick och en intagande uppsyn av
sorgfullhet vid det hon uttalade dessa ord, eller rättare
mitt öde, som drev mig mot fördärvet, tillstadde mig
icke att ett ögonblick tveka om mitt svar. Jag
bedyrade, att om hon ville sätta någon lit till min heder
och till den oändliga ömhet hon redan ingav mig, så
skulle jag bruka mitt liv till att fria henne från hennes
föräldrars tyranni och till att göra henne lycklig.
Otaliga gånger har jag, då jag grubblat häröver,
undrat varifrån jag fick så mycken dristighet och
lätthet att uttrycka mig; men man gjorde väl icke
Amor till en gudomlighet, om han icke så ofta
förrättade underverk. Jag tillfogade slutligen en hop
ivriga övertalningar.
Min sköna okända visste fullväl, att man icke är
bedräglig vid min ålder; hon bekände, att om jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
