- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
32

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

av en ny älskares föräringar. Och denna tillit hon
hade lagt i dagen till hjälpkällor, som voro mig
obekanta! Jag hade möda med att åt så många gåtor
giva en så gynnsam tydning, som mitt hjärta krävde.

Å andra sidan hade jag näppeligen någonsin
förlorat henne ur sikte, alltsedan vi kommo till Paris.
Sysselsättningar, promenader, förströelser, allt hade
vi företagit tillsammans — Allsmäktige, ett ögonblicks
åtskillnad skulle svåra bedrövat oss! Vi måste
oavlåtligt säga varandra, att vi höllo varandra kära,
där-förutan hade vi dött av oro. Jag kunde sålunda med
nöd föreställa mig ett enda ögonblick, som Manon
kunde varit upptagen av en annan än mig.

Omsider trodde jag mig ha funnit lösningen på
detta mysterium.

— Monsieur de B., tänkte jag vid mig själv, är en
man, som gör vidlyftiga affärer och har utsträckta
förbindelser; Manons anförvanter hava betjänat sig
av honom för att tillställa henne något penningar.
Hon har törhända redan erhållit sådana av honom,
och i dag kom han för att bringa henne ytterligare
medel. Utan tvivel har hon gjort sig en förnöjelse av
att dölja det för mig för att bereda mig en angenäm
överraskning. Törhända hon skulle talat om det för
mig, om jag gått in som vanligt i stället för att gå
hit och kvälja mig. Hon kommer icke att göra den
ringaste hemlighet därav, då jag vidtalar henne själv.

Denna mening vann sådant insteg hos mig, att
den mäktade ansenligt förminska min sorgmodighet.
Jag återvände på fläcken till vår bostad och
omfamnade Manon med min vanliga ömhet. Hon mottog
mig synnerligen väl. Jag var i begynnelsen frestad
att yppa för henne mina förmodanden, vilka jag mera
än någonsin höll för vissa, men jag gav mig till tåls
i förhoppning, att hon till äventyrs kunde förekomma
mig genom att meddela mig allt vad som försiggått.

Kvällsvarden serverades, och jag satte mig till
bords med en högeligen lustig uppsyn; men vid skenet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 12 16:17:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free