Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
XI.
Förunderligt vet Försynen att foga händelserna.
Vi hade knappast vandrat i fem eller sex minuter,
förrän en karl, vars anletsdrag jag ej kunde urskilja,
igenkände Lescaut. Han efterspanade tvivelsutan
denne i trakten av hans bostad, i den onda avsikt, som
han nu satte i verket.
— Där är Lescaut, sade han, i det han avfyrade ett
pistolskott mot honom, i kväll får han sällskapa med
änglarna.
Därpå försvann han genast ur sikte. Lescaut
stupade utan det ringaste livstecken. Jag nödgade Manon
att ila undan, ty våra tjänster kunde ju icke båta ett
lik, och jag fruktade att bliva fasttagen av nattväktaren,
som icke kunde vara långt borta. Med henne och
fångknekten vek jag av in i första tvärgränd; hon var så
medtagen, att jag hade möda med att hålla henne uppe.
Slutligen varseblev jag en hyrvagn vid ändan av
gränden. Vi stego upp i den; men då kusken frågade, vart
han skulle styra kosan, visste jag icke vad jag skulle
svara. Jag hade platt ingen säker tillflyktsort, ej heller
någon pålitlig vän, som jag vågade ty till; blott på
penningar var jag också, ty i min pung fanns ej stort
mer än en halv pistol. Förskräckelsen och
besvärligheterna hade till den grad utmattat Manon, att hon satt
nära nog avdånad vid min sida. Dessutom var min
inbillning uppfylld av mordet på Lescaut, och jag kände
mig ännu icke trygg för nattväktaren. Vad var att
göra? Lyckligtvis erinrade jag mig värdshuset i
Chaillot, där jag hade tillbragt några dagar med
Manon, då vi foro till denna by för att bosätta oss där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
