120 honom utan tvekan, vart vi tagit vår tillflykt, och han bad mig hålla till godo med att han for ditut och superade med oss. Som jag icke hade mer att uträtta än skaffa linne och kläder åt Manon, sade jag, att vi kunde begiva oss åstad på stunden, ifall han ville göra sig omaket att stanna ett ögonblick med mig vid några bodar. Jag vet ej, om han trodde, att jag framställde detta förslag i syfte att påkalla hans frikostighet, eller om det endast var ett ädelt hjärtas drift, men han samtyckte till att genast avresa och förde mig till de köpmän, som voro hans egna leverantörer — där förmådde han mig att utvälja allehanda tyger till vida högre priser än jag ämnade, och då jag skickade mig till att betala dem, förbjöd han köpmännen på det bestämdaste att mottaga ett runstycke av mig. Denna artighet utövades på ett så älskvärt sätt, att jag ansåg mig utan blygsel kunna begagna mig därav. Därpå styrde vi tillsammans kosan till Chaillot, dit jag anlände mindre bekymrad än jag begivit mig dädan. * Då chevalier des Grieux nu hållit på med sin berättelse över en timme, anmodade jag honom att rasta något och deltaga i vår supé. Vår uppmärksamhet bevisade honom, att vi åhört honom med nöje, men han försäkrade, att fortsättningen av hans historia skulle synas oss ännu märkligare. Efter maten fortfor han i följande ordalag. Uf. MC, u*