Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
hade att frukta beträffande vare sig spinnhuset eller
Lescaut. Han sade, att han, i tanke att han kunde
bliva misstänkt för delaktighet i Manons bortförande,
på morgonen hade gått till spinnhuset och begärt att
få råka henne, i det han låtsade vara okunnig om det
som timat; men de voro så långt ifrån att anklaga
vare sig honom eller mig, att de tvärtom hade skyndat
sig att berätta händelsen för honom som en märklig
nyhet, och de förundrade sig över att en så vacker
flicka som Manon kunnat företaga sig att rymma med
en vaktknekt. Han hade nöjt sig med att helt lugnt
svara, att detta ingalunda överraskade honom och att
man ju gör vad som helst för friheten. Han berättade
vidare, att han därifrån begivit sig till Lescauts bostad
i förhoppning att finna mig där jämte min förtjusande
älskarinna; men värden i huset, som var vagnmakare,
hade bedyrat, att han varken sett henne eller mig,
och tillagt, att detta icke var underligt, såvida det
var Lescaut vi skulle ha sökt, alldenstund vi utan
tvivel hört, att han blivit mördad ungefär vid samma
tid. Varpå han icke hade vägrat att redogöra för vad
han visste om orsaken till och omständigheterna vid
detta mord. Vid pass tvenne timmar förut hade en
livdrabant, som var vän till Lescaut, kommit på besök
till denne och proponerat ett spelparti. Lescaut hade
vunnit så snällt, att den andre på en timme blev kvitt
hundra écus, det vill säga alla penningar han ägde.
Den olycklige, som fann sig barskrapad, hade då
bett Lescaut låna honom hälften av den summa han
förlorat, och i följd av någon oenighet, som härigenom
uppstod, hade de råkat i ett ytterst hetsigt krakel.
Lescaut hade vägrat att gå ut och avgöra saken med
värjan, och den andre hade, då han gick, svurit att
nedskjuta honom, vilket han samma afton satt i
verket.
Monsieur de T. hade godheten att tillägga, det
han varit mäkta orolig för vår skull och att han
fortfarande erbjöd mig sina tjänster. Jag meddelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
