- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
124

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hotell Transylvanie, inskränkte jag mig till att spela
i några mindre vanryktade sällskap, där slumpens
ynnest besparade mig förödmjukelsen att begagna
knep. Jag plägade tillbringa en del av eftermiddagen
i staden och återvända hem till supén, mycket ofta i
sällskap med monsieur de T., vars vänskap för oss
ökades med varje dag. Manon å sin sida fann medel
att väpna sig mot ledsnaden. Hon slöt sig
tillsammans med några unga flickor, som våren hade lockat
ut till vårt grannskap. Promenader och könets små
tidsfördriv utgjorde växelvis deras sysselsättning. Ett
spelparti inom fastställda gränser fick bestå kostnaden
för en åktur i Boulogneskogen, och om kvällen vid
min hemkomst återfann jag Manon skönare, gladare
och mera passionerad än någonsin.

Icke desto mindre uppstego några moln, som tycktes
hota min lyckas byggnad. Men de skingrades
fullständigt, och Manons ystra lynne gjorde upplösningen
så löjlig, att jag ännu finner sötma i en hågkomst,
som för mig framställer hennes ömhet och hennes
fina vett.

Den enda lakej, som utgjorde min betjäning, tog
mig en dag avsides och sade med en viss förvirring,
att han hade en viktig hemlighet att meddela mig.
Jag uppmuntrade honom att tala fritt ut, och efter
några omsvep lät han mig förstå, att en främmande
herreman tycktes ha fattat stor kärlek till mademoiselle
Manon. Mitt blods oro förnams i alla mina ådror.

— Känner hon något för honom? avbröt jag
häftigare än som var rådligt, om jag ville erhålla några
upplysningar.

Min hetsighet skrämde honom, och han svarade
med orolig uppsyn, att hans skarpsynthet icke hade
trängt så långt. Men han hade flera dagar iakttagit,
att denne främling ihärdigt infann sig i
Boulogneskogen, där steg ur sin vagn och ensam begav sig in
i sidoalléerna, där han tycktes söka ett tillfälle att se
eller möta mademoiselle. Min lakej hade fördenskull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 3 15:59:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free