Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
funnit på att inlåta sig med hans tjänare för att få veta
deras herres namn; de kallade honom italiensk prins
och misstänkte honom själva för något galant
äventyr. Några ytterligare upplysningar hade han icke
kunnat skaffa sig, tillade han darrande, emedan
prinsen, som just då trätt ut ur parken, förtroligt
närmat sig honom och frågat vad han hette. Varpå han,
som om han gissat, att mannen var i vår tjänst,
lyckönskat honom till att tjäna det mest förtjusande
fruntimmer i världen.
Jag avvaktade otåligt fortsättningen på denna
berättelse, men han lyktade den med försagda ursäkter,
vilka jag tillskrev allenast min obetänksamma
upp-brusning. Jag besvor honom förgäves att fortfara,
och det utan omsvep, men han bedyrade, att han
platt ingenting mera visste och att han, alldenstund det
nyss förtaida tilldragit sig föregående dag, icke
återsett prinsens tjänare. Jag ställde honom till freds, icke
endast med lovord utan tillika med en hederlig
vedergällning, och utan att röja den ringaste misstro till
Manon anbefallde jag honom i lugnare ton att vakta
på alla utlänningens förehavanden.
I själva verket hade hans skrämsel hos mig
uppväckt sargande tvivel. Den kunde ha förmått honom
att undertrycka en del av sanningen. Efter något
funderande hämtade jag mig dock från min oro och till
och med ångrade detta bevis på klenmodighet. Jag
kunde dock icke rätt väl räkna Manon till last, att
hon var älskad. Det fanns mycken sannolikhet för att
hon var okunnig om sin erövring, och vilken tillvaro
förestode mig väl, om jag var i stånd att så villigt
öppna mitt hjärta för svartsjukan ? Jag återvände
följande dag till Paris utan att ha uppgjort någon annan
plan än den att påskynda tillväxten av min
förmögenhet genom att spela högre, emedan jag dymedelst
skulle vinna möjlighet att lämna Chaillot vid första
anledning till farhågor.
Den aftonen erfor jag intet, som kunde störa min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
