Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
lika mycket som jag ansåg mig vara det för Q.-M.
och Manon!
Då flickan, som hade överbragt brevet, såg mig
redo att gå nedför trappan, frågade hon vad jag
önskade att hon skulle framföra till monsieur de Q.-M.
och den dam, som var hos honom. Vid denna fråga
återvände jag in, och med en omkastning, ofattlig för
dem, som aldrig smakat häftiga passioner, övergick
jag plötsligt från min förmenta ro till ett fruktansvärt
utbrott av raseri.
— Oå, skrek jag, och framför till bedragaren O.-M.
och hans falska älskarinna den förtvivlan, vari hennes
förbannade brev störtat mig! Men låt dem veta, att
de icke länge skola förlusta sig däråt och att jag skall
nedsticka dem bägge med denna min hand.
Jag kastade mig på en stol, min hatt föll åt ena
sidan och min käpp åt den andra. Tvenne bittra
tårefloder började strömma ur mina ögon. Det anfall av
ursinne, som övergått mig, förbyttes till en djup
smärta; jag gjorde icke annat än grät, i det jag
utstötte suckar och kvidanden.
— Kom hit, mitt barn, kom hit, utbrast jag, vänd
till den unga flickan, alldenstund det är dig man har
sänt att hugsvala mig. Säg mig, om du känner några
botemedel för ursinne och förtvivlan, för lusten att
giva sig själv döden efter att ha mördat tvenne
trolösa, som icke förtjäna att leva. Ja, kom hit, fortfor
jag, då hon ängsligt och osäkert började närma sig,
kom hit och torka mina tårar, kom och återskänk
friden åt mitt hjärta, kom och säg, att du älskar mig,
på det jag må vänja mig att vara älskad av någon
annan än min otrogna. Du är vacker, jag kan
måhända älska dig tillbaka.
Det stackars barnet, som icke ens var sexton år
och tycktes vara mera tuktig än sina likar, erfor den
största häpnad över detta sällsamma uppträde. Hon
närmade sig dock för att fägna mig med några
smekningar, men jag stötte henne genast tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
