Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Manon sade föga; det tycktes, som om blygseln och
smärtan förstört hennes röstorgan — stämman ljöd
svag och darrande.
Hon tackade mig för att jag ej förgätit henne och
för den tillfredsställelse jag skänkte henne, som hon
suckande sade, att åtminstone få se mig ännu en gång
och bjuda mig ett sista farväl. Men då jag bedyrade,
att intet mäktade skilja mig från henne och att jag var
redo att följa henne till världens ända för att taga vård
om henne, tjäna henne, älska henne och oslitligt
sammanlänka mitt jämmerliga öde med hennes, då hängav
sig den arma flickan åt ett sådant känslosvall av ömhet
och sorg, att jag befarade, det hon skulle duka under
för detta våldsamma sinnesuppror. Allt vad som rörde
sig i hennes själ tycktes samla sig i hennes ögon, som
hon höll fästa på mig. Stundom öppnade hon läpparna
utan att orka utsäga de ord hon påbörjade. Några
undföllo henne dock. Det var uttryck av beundran
för min kärlek, det var ömt beklagande av dess
övermått, det var tvivel om att hon kunde vara nog
lycklig att ha ingivit mig en så alltuppslukande
passion, det var yrkanden att jag skulle avstå från tanken
att följa henne och på annat håll söka en mig värdig
lycka, vilken hon sade att jag ej kunde hoppas vinna
hos henne.
Trots det grymmaste av alla öden fann jag min
sällhet i hennes blickar och i den visshet jag hyste
om hennes ömma känslor. Jag hade i sanning mist
allt vad den övriga mänskligheten värderar, men jag
var härskare över Manons hjärta, den enda skatt, som
jag värderade. Europa eller Amerika, vad brydde det
mig på vilken ort jag levde, då jag var viss om att
bliva lycklig, endast jag fick leva vid min älskades
sida! Är icke hela jorden fosterland för ett trofast
älskande par? Finna de icke i varandra fader, moder,
fränder, vänner, rikedom och sällhet?
Om något vållade mig bekymmer, så var det
farhågan att se Manon blottställd för brist och nöd. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
