18 om jag såg någon utväg att befria henne, skulle hon betrakta mig såsom sin gäldenär för något dyrbarare än livet. Jag upprepade, att jag var redo till allt, men som jag var alltför oerfaren för att genast kunna fundera ut något sätt att tjäna henne, höll jag mig blott till denna allmänna försäkran, som icke gagnade stort vare sig för henne eller mig. Då hennes gamle Argus nu närmade sig oss, skulle mina förhoppningar ha strandat med detsamma, om icke den unga flickan själv ägt den fyndighet jag saknade. Vid hans ankomst överraskades jag av att hon kallade mig sin kusin, och utan att synas det minsta förbryllad, sade hon, att eftersom hon varit nog lycklig att händelsevis träffa på mig här i Amiens, skulle hon uppskjuta sitt inträde i klostret till följande dag för att få nöjet att supera med mig. Jag insåg mycket väl syftet med detta knep och föreslog, att hon skulle taga in på ett värdshus, vars ägare fullständigt stod till mitt förfogande, enär han länge varit kusk hos min far, innan han slog sig ned i Amiens. Jag ledsagade henne själv dit, ehuru den gamle tycktes knota en smula, och min vän Tiberge, som ingenting förstod av allt detta, följde efter mig utan att säga ett ord. Han hade icke hört vårt samtal, ty han hade strövat omkring på gården, under det jag talade om kärlek till min vackra flamma. Enär jag hyste en viss fruktan för hans förståndighet, gjorde jag mig av med honom genom att be honom