19 uträtta ett ärende åt mig. Sålunda hade jag vid ankomsten till värdshuset den glädjen att ensam få underhålla mitt hjärtas härskarinna. Jag kom snart till insikt om, att jag var mindre barn än jag trott. Mitt hjärta öppnade sig för otaliga förnimmelser av nöje, varom jag aldrig förut haft en aning, en ljuvlig värme spred sig i alla mina ådror. Jag föll i ett slags hänryckning, som för en stund berövade mig tungans bruk och endast uttryckte sig genom mina ögon. Mademoiselle Manon Lescaut (så sade hon att hon hette) tycktes mycket tillfredsställd med denna verkan av hennes behag. Jag trodde mig märka, att hon icke var mindre rörd än jag; hon tillstod, att hon fann mig sympatisk och att det skulle bli henne en glädje att stå i tacksamhetsskuld till mig för sin frihet. Hon önskade veta vem jag var, och kännedomen därom ökade ytterligare hennes bevågenhet, emedan hon, som var av enkel härkomst, kände sig smickrad av att ha gjort en sådan erövring som jag. Vi begynte rådgöra om utvägarna att få tillhöra varandra. Efter många överläggningar funno vi ingen annan möjlighet än att fly. Det var nödvändigt att överlista hennes följeslagares vaksamhet, ty han var en man att räkna med, ehuru endast en tjänare. Vi kommo överens om, att jag under natten skulle låta iordningställa en postschäs och återvända till värdshuset tidigt på morgonen, innan han vaknat, varpå