28 minde mig även Manons små inköp, vilka tycktes mig överskrida våra nuvarande tillgångar. Detta syntes tyda på en ny älskares frikostighet. Och den tillit, hon ådagalagt, till hjälpkällor, som voro mig obekanta! Jag har svårt att åt så många gåtor giva en så gynnsam tydning, som mitt hjärta krävde. Å andra sidan hade jag ju knappast någonsin förlorat henne ur sikte, sedan vi anlänt till Paris. Sysselsättningar, promenader, förströelser, allt hade vi företagit tillsammans. Min Gud, ett enda ögonblicks skilsmässa skulle ha bedrövat oss djupt. Vi måste oupphörligt säga varandra, att vi älskade varandra, eljest skulle vi ha förgåtts av oro. Jag kunde sålunda svårligen föreställa mig ett enda ögonblick, som Manon kunde ha varit upptagen av någon annan än mig. Till slut trodde jag mig dock ha funnit lösningen på denna gåta. — Herr de B., sade jag för mig själv, är en man, som gör omfattande affärer och har många förbindelser, Manons släktingar ha begagnat sig av honom för att tillställa henne litet pengar. Hon har kanske redan fått något av honom, och i dag kom han för att lämna henne mer. Utan tvivel har hon gjort sig en förnöjelse av att dölja det för mig för att sedan bereda mig en angenäm överraskning. Hon skulle måhända ha talat om det för mig, ifall jag gått in som vanligt, i stället för att gå hit och göra mig onödiga kval. Då jag talar med henne, kommer hon säkert inte att göra den ringaste hemlighet av saken.