60 alltför lyckliga och de övriga människorna alltför beklagansvärda. Kroppens och själens förmåner äro förlänade dessa senare som medel att draga sig upp ur fattigdomen och förnedringen. Somliga göra sig delaktiga av de förnämas rikedomar genom att tjäna deras nöjeslystnad och hålla dem sålunda för narrar. Andra däremot åtaga sig deras undervisning och söka att göra hederligt folk av dem, häruti lyckas de visserligen sällan, men detta är inte heller den gudomliga vishetens syftemål. De skörda alltid en frukt av sina mödor, nämligen sitt uppehälle på deras bekostnad, som de undervisa, och hur man än ser saken, så utgör de rikas och förnämas oförstånd en förträfflig inkomstkälla för de fattiga. Dessa betraktelser återställde någorlunda lugnet i mitt hjärta och mitt huvud. Jag beslöt att till en början gå och rådgöra med Lescaut, Manons bror. Han var fullt hemmastadd i Paris, och jag hade haft blott alltför många tillfällen att upptäcka, att det varken var av hans förmögenhet eller av konungens sold, som hans största inkomst härflöt. Jag hade knappt tjugu pistoler kvar, vilka lyckligtvis funnos i min ficka. Jag visade Lescaut min börs och omtalade den olycka, som hänt, samt mina farhågor, och frågade honom, om han kunde se någon annan utväg för mig än att dö av svält eller skjuta mig för pannan. Han svarade, att det sistnämnda var en tillflykt för dårar, och vad det förra beträffade, så fanns det en mängd folk med gott huvud, som sågo sig nödsa