117 — Jag antar, sade jag, att den yngre herr de T., som är rik och av god familj, i likhet med flertalet unga män av hans ålder har en viss smak för nöjen. Han kan inte gärna vara någon kvinnohatare, inte heller så narraktig att han vägrar sin medverkan i en kärleksaffär. Jag har tänkt mig att söka intressera honom för Manons befrielse. Om han är en hygglig karl och har någon känsla, så kommer han att av ädelmod bevilja oss sitt bistånd. Om han inte är i stånd att ledas av en sådan bevekelsegrund, skall han åtminstone vilja göra något för en intagande flicka, om också blott i förhoppning att komma i åtnjutande av hennes ynnest. Jag vill inte dröja längre än till i morgon med att söka upp honom. Jag känner mig så upplivad av denna plan, att jag däri ser ett gott förebud. Lescaut medgav själv, att mitt uppslag icke var oävet, och att vi kunde hoppas att vinna något på denna väg. Jag tillbringade följaktligen denna natt vid bättre mod. TIONDE KAPITLET. Då morgonen kommit, klädde jag mig så vårdat jag möjligtvis kunde i det utblottade tillstånd, vari jag befann mig, och åkte i en hyrvagn till herr de T:s bostad.