118 Han blev, naturligt nog, ganska överraskad vid detta besök av en okänd, men hans ansikte och hans artiga sätt bådade gott för mig. Jag förklarade mig utan omsvep för honom, och för att ytterligare liva hans naturliga känslor talade jag om min kärlek och om min älskarinnas intagande behag såsom två ting, vilka icke kunde liknas vid något annat än varandra. Han svarade, att han visserligen aldrig sett Manon, men hört talas om henne, ifall det nämligen var fråga om densamma, som varit gamle herr de G. M:s älskarinna. Jag drog icke i tvivelsmål, att han var underkun-nig om min andel i denna historia, och för att vinna honom genom att visa ett obegränsat förtroende berättade jag omständligt allt vad som vederfarits Manon och mig. — Ni ser således, min herre, fortfor jag, att mitt livs och mitt hjärtas öde nu vilar i edra händer. Det ena är mig lika dyrbart som det andra. Jag döljer ingenting för er, ty jag har kännedom om ert ädla sinnelag, och likheten i vår ålder låter mig hoppas, att det skall finnas någon sådan även i våra böjelser. Detta bevis på förtroende och öppenhjärtighet tycktes göra ett livligt intryck på honom. Hans svar vittnade om finkänslighet och högsinthet, egenskaper, som belevenheten icke alltid medför, ja som den ofta förkväver. Han sade, att han räknade mitt besök till sina märkligaste och mest lyckosamma upplevelser, och