124 räknade nämligen på, att jag nog alltid på något sätt skulle kunna tillfredsställa en man av detta slag. — Var övertygad, min vän, sade jag, att det inte finns något, som jag inte är villig att göra för er, och att er framtid är lika tryggad som min egen. Därefter ville jag veta, hur han hade tänkt sig att gå tillväga. Helt enkelt på det sättet, svarade han, att jag på kvällen öppnar dörren till hennes cell och för henne ned till porten åt gatan, där ni bör vara tillstädes för att mottaga henne. Jag undrade, om man inte kunde befara, att hon skulle bli sedd och igenkänd på vägen genom korridorerna och gårdarna. Han medgav, att en viss fara alltid förefanns, men tyckte, att man väl måste våga något för att vinna något. Ehuru det gladde mig mycket att se honom så be-slutsam, tillkallade jag herr de T. och meddelade honom planen samt det enda skäl, som tycktes kunna göra den äventyrlig. Han fann större svårighet därvid än jag. Visserligen medgav han, att hon oförhindrat skulle kunna rymma på detta sätt. — Men om hon skulle bli upptäckt, fortfor han, och hejdad på vägen, så är hon måhända förlorad för alltid. I annat fall måste ni genast lämna Paris, ty ni kan aldrig gömma er nog sorgfälligt för efterspaningarna. Man skulle skärpa dem såväl i avseende på er som på henne. En man sticker sig lätt undan, om han är ensam, men det är nästan omöj