Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ögonblicks eftergivenhet... ett enda ögonblick!
Jag skall älska dig tusen gånger mer för det, jag
skall bli dig tacksam i hela mitt liv.
Förtrytelsen och överraskningen förlamade min
tunga. Hon upprepade sin enträgna begäran, och
jag sökte efter ord för att med förakt tillbakavisa
den. Men då hon hörde dörren till förmaket
öppnas, grep hon med ena handen om mitt hår, som
upplöst hängde ned över skuldrorna, med den andra
tog hon sin toalettspegel. Därpå uppbjöd hon alla
sina krafter för att draga mig i detta tillstånd till
dörren, och sedan hon med knät stött upp denna,
erbjöd hon den främmande, som bullret tycktes ha
hejdat mitt i rummet, en scen, ägnad att förorsaka
honom ej ringa förvåning.
Jag såg en särdeles välklädd man, men av ett
ganska obehagligt utseende.
Oaktat den förlägenhet, vari detta uppträde
försatte honom, underlät han icke att hälsa med en
djup bugning. Manon gav honom icke tid att öppna
munnen, hon räckte fram sin spegel och sade:
— Se här, min herre, betrakta, er noga och giv
mig sedan rätt. Ni ber mig om kärlek. Här är den
man, som jag älskar och som jag svurit att älska i
hela mitt liv. Jämför själv! Om ni tror er kunna
göra honom mitt hjärta stridigt, så säg mig på
vilken grund! Ty jag försäkrar er, att i er ödmjuka
tjänarinnas ögon uppväga inte alla Italiens
prinsar ett enda av de hårstrån jag håller i min
hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
