154 jag alltför mycken erfarenhet i älskog för att icke urskilja vad som härrörde från denna källa. Han höll oss sällskap under en del av natten och lämnade oss först efter att ha lyckönskat sig till vår bekantskap och anhållit om tillåtelse att emellanåt få komma tillbaka samt sedan han förnyat erbjudandet av sina tjänster. Morgonen därpå for han från Chaillot tillsammans med herr de T., som tog plats i hans vagn. Jag kände knappast någon benägenhet för svartsjuka. Jag trodde mer blint än någonsin på Ma-nons eder. Denna förtrollande varelse härskade så oinskränkt över min själ, att där icke fanns rum för den minsta känsla av något annat än aktning och kärlek. Långt ifrån att lägga henne till last att hon behagat unge G. M., var jag i stället hänryckt över hennes tjuskraft och yvdes över att vara älskad av en kvinna, som hela världen fann tillbedjansvärd. Jag ansåg det icke ens nödvändigt att meddela henne mina misstankar. Vi hade några dagar varit sysselsatta med att rusta upp hennes klädsel och överlägga om, huruvida vi kunde gå på teatern utan att bli igenkända. Herr de T. kom tillbaka på besök före veckans slut, och vi frågade honom till råds. Han insåg, att han måste svara ja för att vara Manon till nöjes, och vi beslöto att fara redan samma kväll i sällskap med honom. Vårt beslut blev emellertid ej utfört, ty han tog mig oförtövat med sig i enrum och sade;