166 ligt, utan samvetsagg. Jag lämnar henne för alltid och avsäger mig på samma gång alla andra kvinnor. De kunna inte vara lika älskvärda som hon, men äro utan tvivel lika tarvliga och opålitliga. FEMTONDE KAPITLET. Jag stod nu i begrepp att lämna källaren och avlägsna mig utan att vidare göra anspråk på Manon, och då den dödliga svartsjuka, som sargade mitt hjärta, förklädde sig i ett mörkt och dystert lugn, trodde jag mig så mycket närmare mitt tillfrisknande som jag icke förnam någon av dessa våldsamma sinnesrörelser, som kommit över mig vid liknande tillfällen. Ack, jag var en lekboll för kärleken lika mycket som jag ansåg mig vara det för G. M. och Manon! Då flickan, som överlämnat brevet, såg mig redo att gå, frågade hon, vad jag ville att hon skulle framföra till herr de G. M. och den dam, som var hos honom. Vid denna fråga vände jag åter in i rummet, och med en plötslig sinnesförändring, ofattlig för dem, som aldrig skakats av häftiga passioner, övergick jag med ens från mitt förmenta lugn till ett förfärligt utbrott av raseri.