165 och förespeglat henne ett liv, som kunde anstå en drottning. Icke desto mindre försäkrade hon, att hon inte glömt mig i sin nya glans och prakt, men som hon ej lyckats förmå G. M. att föra henne till teatern denna kväll, måste hon till en annan dag uppskjuta nöjet att få återse mig. För att i någon mån trösta mig för den smärta, som denna underrättelse törhända kunde förorsaka mig, hade hon funnit på att skaffa mig en av de vackraste flickorna i Paris, vilken skulle överbringa hennes biljett. Undertecknat: Din trofast älskande Manon Lescaut. Det var i detta brev något så grymt och så kränkande för mig, att jag sedan jag en stund vacklat mellan vrede och sorg, började anstränga mig att för alltid glömma min otacksamma och menediga älskarinna. Jag kastade en blick på flickan framför mig. Hon var verkligen mycket vacker, och jag önskade, att hon skulle ha varit det tillräckligt för att göra mig menedig och otrogen i min tur. Men jag fann hos henne icke dessa sköna och smäktande ögon, denna gudomliga figur, denna hy av Amors färgblandning, kort sagt, denna outtömliga rikedom på behag, som naturen slösat på den trolösa Manon. — Nej, nej, sade jag och vände mina blickar från henne, den otacksamma, som skickat er, visste alltför väl, att det var ett fåfängt steg hon förmådde er till. Återvänd till henne och hälsa henne från mig, att hon må njuta av sitt brott, njuta av det, om möj