169 har allt, som behövs för att bli älskad av de sköna, han har möblerade hus och ekipage att skänka bort. Vad mig beträffar, som endast har kärlek att bjuda, så förakta kvinnorna min fattigdom och driva gäck med min beskedlighet. Jag tilläde ytterligare en mängd utgjutelser, än sorgmodiga, än häftiga, allteftersom de känslor, vilka växelvis upprörde mig, gåvo vika eller togo överhand. Mina sinnesrörelser utmattades emellertid genom själva sin våldsamhet och började lämna rum för eftertanke. Jag jämförde denna sista olycka med dem jag redan utstått av samma slag och fann icke ställningen mer ohjälplig än vid de föregående tillfällena. Jag kände ju Manon, varför uppröra mig så över ett missöde, som jag borde ha förutsett? Varför icke hellre ägna mig åt att söka ett botemedel? Det var ännu tid. Jag borde åtminstone icke spara mig någon möda, om jag ej ville ha det att förebrå mig, att jag genom försumlighet bidragit till mina egna lidanden. Jag började således övertänka alla de medel, som kunde öppna en utsikt till hopp. Att med våld slita henne ur G. M:s händer var en förtvivlad utväg, som icke kunde medföra annat än mitt fördärv och icke erbjöd den minsta möjlighet att lyckas. Men det tycktes mig, att om jag blott kunde förskaffa mig tillfälle att växla några ord med henne, så skulle jag ovillkorligen göra något