170 intryck på hennes hjärta... jag kände ju så väl alla dess känsliga punkter, jag var ju så viss om att hon älskade mig! Jag kunde ha slagit vad om att själva det besynnerliga infallet att sända mig en vacker flicka till tröst härrörde från henne och att det var ett uttryck av hennes medlidande med mig. Jag beslöt att uppbjuda all min fyndighet för att få träffa henne. Bland den mängd utvägar, som jag skärskådade, den ena efter den andra, stannade jag vid följande: Herr de T. hade redan visat mig alltför mycken välvilja, för att jag skulle kunna hysa det minsta tvivel om hans uppriktighet och vänskap. Jag föresatte mig nu att oförtövat gå till honom och förmå honom att skicka bud efter G. M. under förevändning av någon viktig angelägenhet. Jag behövde blott en halvtimme för att hinna tala med Manon. Min avsikt var att bereda mig tillträde till hennes egen kammare, och jag trodde, att detta skulle gå lätt för sig under G. M:s frånvaro. Detta beslut gjorde mig lugnare, och jag betalade frikostigt den unga flickan, som ännu var kvar. För att betaga henne lusten att återvända till dem, som skickat henne, anhöll jag om hennes adress, i det jag lät henne hoppas, att jag skulle komma och tillbringa natten hos henne. Därefter steg jag upp i min hyrvagn och lät köra mig i galopp till herr de T:s bostad. Jag hade den turen att finna honom hemma, något som jag under färden hade oroat mig för. Några ord voro tillfyllest