178 och mig en plågsam scen. Eftersom din smärta inte härrör från något annat än din svartsjuka, så skulle jag ha botat den genom att erbjuda mig att oför-tövat följa dig till världens ände. Men jag trodde, att det var brevet som jag skrev till dig under herr de G. M:s ögon, och flickan, vi skickade dig, som vållade dig en sådan smärta. Jag trodde, att du måhända kunnat anse mitt brev som ett gäckeri och den där flickan, om du föreställde dig att hon sökt upp dig på min anmodan, som ett tecken till att jag avsade mig dig för att fästa mig vid G. M. Den tanken gjorde mig mycket förvirrad, ty hur oskyldig jag än var, insåg jag dock, att skenet var emot mig Emellertid önskar jag, att du skali vara min domare, sedan jag framställt saken sådan den verkligen förhåller sig. Hon omtalade nu allt, som hänt henne, sedan hon sammanträffat med G. M. i det hus, där vi nu be-funno oss. Han hade verkligen mottagit henne som den förnämsta prinsessa. Han hade visat henne alla rummen, vilka voro inredda med beundransvärd smak och ordning. Han hade räknat upp tiotusen livrés åt henne i hennes kabinett och därtill lagt några smycken, varibland det halsband och de armband av pärlor, som hon redan en gång förut fått av hans far. Därifrån hade han ledsagat henne upp i en salong, som hon ännu icke sett, och där hade anrättningarna till en präktig aftonmåltid stått uppdukade.