182 skade jag verkligen uppriktigt, att hon skulle kunna förströ dig för stunden, ty den trohet jag begär av dig är hjärtats. Jag skulle ha varit mycket glad över att kunna skicka Marcel till dig, men jag kunde inte få något tillfälle att meddela honom det, som jag ville låta dig veta. Hon avslutade omsider sin berättelse med att omtala det bryderi, vari G. M. försatts genom herr de T:s biljett. Han tvekade, om han skulle gå ifrån mig, och försäkrade att han ej skulle dröja länge borta. Det är därför jag är orolig över att se dig här och blev överraskad vid din ankomst. Jag åhörde detta tal med stort tålamod. Jag fann däri för visso åtskilligt grymt och kränkande, ty hennes avsikt att vara mig otrogen var så tydlig, att hon icke ens brydde sig om att beslöja den. Hon kunde ju icke gärna tänka sig, att G. M. skulle låta henne tillbringa natten som en vestal. Det var således med honom, hon ämnade tillbringa den. Vilken bekännelse för en älskare! Likväl betänkte jag, att jag delvis var medskyldig i hennes fel, därigenom att jag först underrättat henne om G. M:s känslor för henne samt genom min eftergivenhet att blint ansluta mig till hennes oförvägna äventyrsplan. Dessutom blev jag till följd av min naturliga fallenhet rörd av det okonstlade i hennes berättelse och av det vänliga och öppenhjärtiga sätt, varpå hon omtalade till och med de omständigheter, som stötte mig mest.