192 böjd för tillmötesgående, då han lämnade oss, så hade han helt och hållet ändrat sig, när han kom tillbaka. Han hade gått att förhöra Manons tjänsteandar, som stadsvakterna arresterat. Han fick ingenting veta av dem, men när han hörde, att Marcel förut tjänat hos oss, beslöt han att ansätta denne med hotelser för att sålunda få honom att tala. Marcel var en trogen tjänare, men simpel och enfaldig. Hågkomsten av det streck han utfört på spinnhuset, tillika med den förskräckelse G. M. ingav honom, utövade en så stark inverkan på hans klena förstånd, att han inbillade sig vara hotad av galgen eller av stegel och hjul. Han lovade därför att yppa allt, som kommit till hans kännedom, om han blott finge behålla livet. G. M. ansåg sig nu övertygad om att det låg något allvarsammare och brottsligare i våra förehavanden än han dittills trott och tillförsäkrade Marcel icke blott livet utan även en belöning för hans bekännelse. Den olycksfågeln underrättade honom då om en del av vår plan, om vilken vi obesvärat samtalat i hans närvaro, enär han ju var bestämd att taga del däri. Visserligen var han alldeles okunnig om de ändringar i densamma, som vi vidtagit i Paris, men vid avresan från Ghaillot hade han blivit upplyst om hur företaget skulle utföras och om den roll han skulle spela därvid. Han förklarade sålunda för G. M., huruledes vi planerat att föra hans son bakom