Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra delen
- XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Genom garclistens rapport blev jag nu upplyst om
att den i stället styrde kosan till Normandie, och att
det var från Havre-de-Gråce den skulle avgå till
Amerika.
Vi begåvo oss utan dröjsmål till
Saint-Honoré-por-ten, i det vi iakttogo det försiktighetsmåttet att
passera genom skilda gator. Först vid förstadens slut
slöto vi oss tillsammans.
Våra hästar voro friska och utvilade, och det
dröjde icke länge, förrän vi fingo syn på de sex vakterna
och de två eländiga vagnarna, som ni såg i Passy
för två år sedan. Denna syn var nära att beröva
mig krafterna och medvetandet.
— O öde, utropade jag. — Grymma öde, förunna
mig här åtminstone död eller seger!
Vi höll en liten stund rådslag om bästa sättet att
utföra vårt anfall. Stadsvakterna hade icke stort
mer än fyrahundra stegs försprång, och vi kunde
genskjuta dem genom att snedda över ett litet fält,
kring vilket landsvägen krökte sig.
Livdrabanten röstade för denna väg, som tillät oss
att plötsligt och oförmodat störta över dem. Jag
gillade denna plan och var den förste att giva hästen
sporrarna. Men ödet hade obevekligt förkastat mina
böner.
Då stadsvakterna fingo se fem ryttare komma
framstormande emot dem, insågo de genast, att de
skulle bli utsatta för ett överfall. De rustade sig
därför till försvar och gjorde ganska beslutsamt i
ordning sina bössor och bajonetter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 3 15:57:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lescaut2/0219.html