Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra delen
- XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Jag återtog vägen till staden. Jag inträdde i min
bostad, där jag fann Manon halvdöd av skrämsel
och oro. Min hemkomst gav henne nytt mod.
Jag kunde icke undanhålla henne den förfärliga
händelse, som inträffat. Hon sjönk avsvimmad i
mina armar, då jag omtalade Synnelets död och min
blessyr. Mina bemödanden att återväcka henne till
medvetande upptogo mer än en kvarts timme, innan
de kröntes med framgång. Jag var själv halvdöd,
och jag såg icke den minsta ljusning i vår
belägenhet.
— Manon, vad skall vi taga oss till, sade jag, sedan
hon hämtat sig något. — Ack, vad skall vi göra? Det
är nödvändigt, att jag ger mig av härifrån. Vill du
stanna kvar här i staden? Ja, stanna här, du kan
ännu bli lycklig... men jag... går att fjärran från
dig söka döden bland vildar eller under rovdjurens
klor.
Hon reste sig, trots sin svaghet, och fattade min
hand för att ledsaga mig till dörren.
— Låt oss fly tillsammans, sade hon, och inte
förlora ett ögonblick. Synnelets lik kan ha blivit
funnet av en slump, och då kan det bli för sent för oss
att komma undan.
— Men, käraste Manon, svarade jag alldeles utom
mig, vart kunna vi väl fly? Ser du någon utväg?
Är det inte klokare att du försöker leva här utan mig,
och att jag frivilligt överlämnar mig åt guvernören?
Detta förslag ökade blott hennes iver att fly, och
jag var tvungen att följa henne. Jag hade ännu
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 3 15:57:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lescaut2/0244.html