Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om en stund, sedan de torkat i solen och vi slutat
vår bevakningstjänst, kommo gossarna för att
fördärva våra experiment och sökte skrapa ned
jodkvävet med den påföljd att det exploderade och
lämnade duktiga märken på våldsverkarnas
händer. Det var vår glädje att se pojkarna hoppande
omkring på ett ben och smällande med fingrarna
under intryck av explosionens våldsamhet.
Jag gör nu ett uppehåll i mina skolminnen,
ty jag vill beskriva mitt liv på landet, både innan
jag hade ferier och sedan jag blivit nog bildad att
tillerkännas någon vila från studierna.
Feriesystemet är ganska bra. Funnes det ej,
skulle man bli för lärd och börja på att omdana
samhället enligt Marx och Bebel och andra.
Ferierna äro lättja, glädje, ett offer åt det mänskligaste
i vår natur. Ty människan bör vara så litet trist
som möjligt. Jag skulle vilja kalla denna min
tillvaro i obygden där hemma med ett något
sentimentalt namn: Mitt livs poesi. Men även
sentimentalitet är, såsom existerande, berättigad.
Förbi järnvägsstationen hemma flyter en å
med kräftor i, och gäddor, abborrar och lake,
världens härligaste fisk, på vilken man måste ta halvan,
om man inte är en ouppfostrad, hjärnlös
goodtemplare. Vi snärjde gäddorna med mässingstråd,
som vi glödgat i köksspiseln och doppat i
vattensån. På middagarna stå gäddorna, dästa av rov,
och sova under näckrosbladen fläktande i
sömnen med fenorna. Då kommer människobarnet
med snaran på ett granspö, träder den om gäddans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
