Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få så älskade. Ty detta obeskrivliga något, som
finnes hos mig och som kommer kvinnorna att
darra, då jag nu med min chapeau-claque under
armen, klippt och nyrakad och i blankskinnsskor
svävar i en salong med ett skeptiskt leende på
läpparna, och, sedan jag kysst värdinnan på kardan,
börjar fixera kvinnorna med min halvt satiriska,
halvt medlidsamma blick, gör mig, man påstår det,
oemotståndlig.
Men minnet av segrar, som kunde ha vunnits,
gör mig vemodig — —
Jag har kommit ifrån ämnet, min barndoms
förälskelser på landet.
Ytliga förbindelser förekommo ju också.
Vanligen friade flickorna själva, något som hela könet
verkligen fortfarit med även sedan jag blev mogen
man. Jag har egentligen ingenting haft emot detta,
men det alstrar en viss lättja hos föremålet för
passionen. Man ligger på sin kanapé och låter
slavinnorna befläkta en:
Jag blev en gång i min barndom — jag var
gymnasist — osynlig åhörare till ett gräl mellan två
flickor i Norrköping. De äro gifta nu och ha
embonpoint och hundratals barn:
Emy: — Gud vad jag tycker om Albert
Engström!
Ida: — Ja, där får du ingenting, för på sista
gymnasistbalen så sa han, att haø tyckte om mej!
Dä, du!
Emy: — Gud, så nedrig du kan va! Just på
sista gymnasistbalen så kysste han mej i
korridoren och sa, att han var galen i mej, sa han!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
