Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ida: — Ja, men mej kysste han, när vi
dansade vänstersväng i polka alldeles mitt för där
rektorskan satt, så jag tror att hon såg’et, och
så sa han, att han inte kunde leva utan mig, sa
han!
Emy (snyftande): — Du bara skojar med mej!
Han har bjudit mej på konditoriet tre gånger, och
en gång då vi gick Drottninggatan utför och du
kom över bron, så sa han: Emy, nu smiter vi in
i gränden här, för där borta kommer Ida, å hon
ä så efterhängsen, så!
Ida (snyftande): — Ja, men — — —
Tora (instörtande): — Gud, flickor, Albert
Engström älskar mej. Han kysste mej så i går
kväll, när han följde mej hem från bjudningen
hos Berglunds. Gud, ni har aldrig varit förlovade
någon gång! Det är nedrigt stiligt, ska ni tro!
Men vi kan inte byta ringar förrän jag har gått
och läst. Tänk så nedrigt att man ska behöva gå
och läsa! — — Men va lipar ni för, flickor? — —
Sådan var jag. Men felet var icke uteslutande
mitt eget utan också försynens, som begåvat mig
med ett utseende, vida överträffande flertalets.
Vilken annan som helst skulle i mina kläder blivit
olycklig för sin skönhet, men jag klarade min
hyska. Det moraliska modet har aldrig fattats mig.
Nu då jag åldrats under arbete och studier kan
jag med jämnmod se tillbaka på min ungdoms
extravaganser. Jag var för vidlyftig.
Men lämnom för en stund flirten och alla
krossade kvinnohjärtan! Ur barnet växer ynglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
