Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram, livet kommer med sitt allvar och drömmaren
på skolbänken påminnes allt oftare om sin
tillvaro.
De varje termin återkommande
sjukmönstringarna voro gossen en källa till en blandning av
glädje och fruktan. Ty på de dagarna slogs man
med de s. k. kalvarna, stadens folkskolebarn,
och spolpinnarna, arbetarna i
bomullsspinnerierna, samt surbullarna, arbetets andra söner.
Bakom skolhuset ligger exercisfältet, och där
utkämpades vilda strider, medan en klass höll på
med mönstringen och återstoden ägnade sig åt
gruffet. Med daggar av kastanjer, vackert flätat
läder eller i bästa fall säckstämplar av bly
bearbetade vi och proletariatet varandras ryggar. Med
gatsten, käppar och knytnävar i händerna kastade
vi oss in i stridsvimlet och slogos på båda håll som
lejonungar.
Jag har sedan dess fått en kolossal förkärlek
för slagsmål och går stundom ännu och längtar,
att någon skall bråka med mig. Det fanns en ung
buse i Norrköping, vilkens blotta namn uppfyllde
mig med en blandning av beundran och fasa. Han
hette Skackelkalle och har vid det här laget nått
långholmarens föga avundsvärda ställning. Men
hur kunde icke den pojken slåss! Poliser, borgare,
alla voro utan åtskillnad föremål för hans
hårdhänta omsorger. Hans styrka låg huvudsakligen i
hans mod. Han hoppade upp på polisernas nackar,
vred om deras näsor, gav danska skallar, sparkade
dem under hakan. Han var med ett ord en
föresyn för oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
