Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första personliag sammanträffande med Kolingen och Bobban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kom en kväll vid niotiden från Norrmalm
och jag gjorde mig ingen brådska, där jag strävade
uppför Götgatan. Hur det var, kom jag i tankarna
att gå förbi Högbergsgatan, där jag bort vika av,
och om några ögonblick fick jag syn på en skylt
över ett så kallat Trillin i jordvåningen av ett hus.
Där stod med röda bokstäver i en transparang
ett enda, men lockande ord: Ringkastning.
Jag beslöt mig ögonblickligen för att gå ner.
Klockan var ju bara barnet och hustru min var
på teatern, vilken parentes hör till historien. Jag
såg efter i min portmonnä och fann en ensam tia,
vilken ju här med fördel skulle kunna växlas. Jag
klev alltså in.
En samling människor av tämligen lika
kvalité utanför en disk. Innanför en herre med sitt
levebröd, en träskiva, fullsatt med pinnar och där
bredvid en hög mässingsringar. Vinsterna funnos
där också: cigarrmunstycken, tändsticksställ,
kammar, blyertspennor, fickspeglar, snusdosor,
notesböcker och som högsta vinst en väckarklocka.
Jag observerade, medan jag väntade på att få
kasta, att högst få av de närvarande spelade, utan
endast hängde på disken och koncentrerade sitt
intresse på utgången av de andras kast. 5 öre
kastet, 6 ringar för 25 öre.
Jag började spela. Jag växlade min tia, en
säkerligen ovanlig pjäs på lokalen, och jag började
vinna. Jag vet inte vilken gud, som styrde mina
fingrar, men jag kände, att om jag den kvällen
varit i Monaco, så hade fursten fått slå igen
butiken. Framför mig hopades knivar, dosor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
