Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt första personliag sammanträffande med Kolingen och Bobban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tändsticksbehållare, blyertsetuin och andra underliga
ting. Jag studerade mellan kasten krupiärens,
eller vad jag skall kalla honom, ansikte, och jag
såg, att det mulnade allt mer för varje dyrgrip,
som bytte ägare. Och då jag vunnit bortåt 50
föremål, styrde han sina steg på min person, lutade
sig över disken och viskade med något av supplik
i rösten: Kan herrn verkligen tycka, att det är roligt
längre?
— Visst fan är det roligt, så länge jag vinner!
Jag har beslutat mig för väckarklockan också, och
så länge jag har en kopek i min plånbok, skall jag
spela.
Han drog sig lömskt skelande tillbaka och
återgick till sitt värv att flytta vinsterna över till
min hög och ersätta de tomma nummerna med nya
juveler.
Jag vann fortfarande. Då högen framför mig
började genera mina rörelser, bad jag mannen
flytta undan dem.
— Herrn kan ju stoppa på sig vinsterna,
sade han bistert. Han såg på klockan och tänkte
på sitt lager. Hans ansiktsuttryck gingo i vågor
mellan ilska och resignation, något sådant hade
han inte varit med om, att en »herre» gjorde
intrång och tillskansade sig vinster, dem eljest mer
eller mindre knäckta kunder gingo miste om.
Folkmassan omkring jublade för varje lyckat kast
och jag ville ej blamera mig med ett försök på
väckarklockan, vilken jag ämnade spara till sista
kastet, d. v. s. min sista femöring.
Äntligen hade jag endast denna. Jag blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
