Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppåt stämmer dig till poesi. Tag bara kärleksfullt
i de gamla dörrhandtagen som nötts av
generationer och stig aktsamt på trappstegen, dem
århundraden ha slipat med alla slags steg, rädda,
djärva, värdiga, sorgsna.
Du stiger in på gamla gårdar, där varje
kvadratfot är en dikt, en historia om allt av himmel
och helvete som kan rymmas i en själ. Bry dig
inte om soporna, om stanken, om trasorna och
fattigdomen. Men se in genom något litet fönster,
om ditt öga hittar genom geranierna och
Kristiblodsdropparna. Bakom vart och ett sitta
människor i de små rummen och vänta på döden.
Strumpstickorna klirra mot varandra, man älskar,
man äter, som man älskat och ätit därinne i många
hundra år. Det är som då jag står i skogen och
ser på en myrstack, som halvsover. Det sysslas
därinne, man släpar på ett gammalt nött barr, en
takbjälke eller en gammal kär möbel, alldeles som
du flyttar en länstol i ditt rum.
Jag hör icke bullret på gatan bakom mig,
där jag står med ansiktet tryckt mot rutan. Jag
bryr mig ej om de fulla kuskarna eller
småstadseleganternas sladder eller kvinnornas fnitter på
trottoaren. Jag lyssnar till tystnaden i själva
muren, och till sorlet av skuggorna som jag älskar
att skapa därinnanför. Kanske dog någon av min
egen släkt därinne. Han slogs som en djävul under
den tappre grev Pontus och roffade åt sig så
mycket av bytet att han blev en välbesutten man,
och blev kär i en halvvild estnisk bondflicka och
gifte sig och lade bort soldatmaneren och dog som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
