Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Luskungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUSKUNGEN.
Det artade sig till hunger och dyr tid i
Småland. Det är inte länge sedan. Man behöver inte
vara 50 år för att minnas det.
Det hade knappt kommit någon vårflod, och
sen snön hade gått sin kos, kom torkan. Vägarna
sprucko, åkrarna sprucko, och gräset, som trängde
sig upp med små tvinande strån, brände solen
brunt. Vattnet sjönk i sjöarna och bäckarna
torkade ut. Emån letade sig fram bland
bottenstenarna med ljumt vatten och gölarna stodo
stinkande av ruttnande gräs och bubblande
strandgyttja. Och solen stod röd och förfärande och
obarmhärtig och tycktes dröja i sin bana för att
stråla ned ofärd över marken.
I kyrkorna läste prästerna upp psalmbokens
trollformler mot torka och bönderna gnällde
trollsånger för att nedkalla regn, men det kom intet
regn. Deras gud ville straffa det vrånga och
horiska släktet, ty måttet var äntligen rågat.
Smålänningarna framhärdade i synden, de voro slappa
i tron, och det hade de för resten varit sedan många
hundra år. De hade visserligen fått en duvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/leverne/0143.html
