Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luskungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då och då i form av missväxt och kolera, men de
kunde inte förstå att de syndat mer än vanligt på
sista tiden. Bönderna tyckte sig behandlade
orättvist och började tvivla. Men tvivlet är den
farligaste synden, sade prästerna, som hade sina grova
löner och inte behövde vara rädda för att maten
skulle ta slut i deras visthusbodar. Bedjen och
åkallen, sade de och vibrerade med rösten och
slogo i predikstolarna, som de hade lärt sig av
andra präster. Men tvivlen icke!
Under tiden brann solen allt hetare.
Brunnarna torkade ut och kreaturen råmade efter vatten
och föda, ty vinterfodret var på upphällningen.
Det sjöngs och bads i gårdarna, men himlen
lyssnade icke.
Folket gick som i en dröm. Man såg tecken
och under i luften. Hägringar syntes i skyn med
krigshärar och moln av underlig skapnad.
Allt flera började tvivla på prästernas ord och
bönens makt. Om vår otro och synd är orsaken
till allt detta, sade de, varför förhindrar inte Gud
vår synd och otro, då han är allsmäktig? Inte kan
den allgode Guden vilja att något ont finns till,
om han är barmhärtig och vill endast det goda. —
Gud tillstädjer stundom det onda, svarade prästerna,
för att pröva människorna. — Är det barmhärtigt?
frågade bönderna. — Vi förstå inte Guds rådslag,
svarade prästerna, men han vill alla människors
frälsning. — Varför tillstädjer han då prövningen,
där lite var kan gå under? frågade bönderna åter.
— Vi människor förstå intet av det Guds ande
tillhörer, svarade prästerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
