Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luskungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana samtal rubbade trosstyrkan i
församlingarna och ledde till många misshälligheter,
Trons pelare vacklade oroväckande i Emådalen,
och det hände att prästerna fingo ordentligt med
stryk, då de gingo hem från kalas hos
länsmannen eller socknens kapten. Ty jorden skulle förgås
i alla fall, och prästerna visste intet. Det var en
förfärlig tid.
Jorden skulle förgås. Många tecken förebådade
en sådan katastrof, som i det stora hela inte hade
betytt så mycket i universum, åtminstone inte
ekonomiskt.
Men smålänningarna voro intresserade, ty de
hade dåliga samveten och voro inte riktigt säkra
på att inte prästerna ändå trots sin oförmåga av
logik hade rätt i mångt och mycket, fast nog var
det jäkligt att de skulle ha det bra, mat och dricka
fullt upp, under det man led nöd i stugorna runt
om prästgårdarna. Kanske var det i alla fall bäst
med bön och åkallan, då prästen ordinerade
sådant.
I en socken långt inne i Småland, inte så långt
från Emåns källor, bodde en tiggare i en förfallen
backstuga. Han var en riktigt gammaldags trasig
och barfotad tiggare och kallades Smugen, och
han levde i sin koja med sin käring och en get.
Varken han eller gumman tvättade sig någonsin,
och Smugens tiggarpåse var om möjligt trasigare
än hans paltor. Jag har själv sett Smugen då jag
var 4 år gammal och minns honom rätt bra. Han
hade blivit ett inventarium i Emådalen och gick
icke ohjälpt ur något kök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
