Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luskungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltigenom, löss som lågo på varandra och hängde
tillsammans och rörde sig. Det var hemskt och
underligt.
Smugens käring kom fram, och hon visste vad
det var.
Det var Luskungen, ofärden som gick fram
över Småland, sakta men säkert. Det hade hon fått
veta av sin mormor, att när Luskungen visade sig,
skulle det bli en vinter som man ej sett maken till.
Folk skulle frysa ihjäl och mat skulle fattas, och
tiggarnas död var given, då inte bonden hade en
brödkaka i taket. Än var det sommar men snart
blev det höst och sedan kom det förfärliga, att
jagas från gård till gård och ligga i lador, där det
inte fanns ett strå hö och så somna i en driva
utanför en stugudörr.
I nästa gård berättade Smugens käring om
Luskungen. Det var hemskt att höra och Guds
straffdom låg över Emådalen.
Folk gick och såg på vidundret, där det kröp
framåt. Det var grått och olycksbådande och gick
så sakta, sakta, och efter några dagar hade det
hunnit till korsvägen vid kyrkbyn — ty det kom
bara en aln framåt om dagen. Där såg det ut som
om det ville vika av inåt kyrkan, men en kväll togo
några drängar halm med sig och lade den omkring
Luskungen och tände eld.
Det sprakade och smällde, som då man tänder
eld på en enrisbuske, men han rörde sig framåt
ändå. Då hämtade de mera halm och täckte honom
fullständigt. Det blev ett bål och underligt var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
