Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luskungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lössen, som kröpo runt omkring, styrde kurs in i
elden och förgingos där.
Luskungen förde med sig en religiös väckelse
i socknarna. Folket delade sig i två läger, mot och
för Luskungens betydelse. De klokare prästerna
läto företeelsen verka utan att ge sig in på
vetenskapens hala fält, de fåvitska nedsatte Luskungen
till en naturhistorisk egendomlighet och blevo
misstrodda. Smugens käring var den som segrade över
alla partier. Det skulle bli en förskräcklig vinter,
och det blev det.
Hösten kom utan gröda och folket längtade
efter åska och svarta moln. Åska blev det också
i en socken, då adjunkten var ute i socknebud, och
blixten slog ned mellan hästen och vagnen. Hästen
segnade ned på knäna, men ingen skadades.
Vintern blev den hårdaste i mannaminne. Allt
Sverige hade lidit av sommarens torka, så att tiggare
översvämmade landet och förtvivlade strykare
rånade folk på kyrkvägen. Barn kommo bort under
snöstormarna och folk hittades ihjälfrusna i drivan.
Men nästa vår kom med flod och regn och
grön brodd och alla jordens dolda krafter levde
upp, och Emådalen fick mångfalt igen efter det
hårda året.
Jag kommer ihåg, hur Smugen berättade
denna historia innan jag ännu fyllt 5 år. Han satt
på pallen bredvid järnspiseln med sin bruna
lappade påse och hade göra med att hålla sitt grå
hår ur ögonen och klia sig, medan han åt sillen
och ordnade brödbitarna, ty de största skulle
gömmas. Marcus Larsson hade målat honom en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
