Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisslehamnsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berget som skall bli vår bakgrund. Det kommer
en bris och en rospigg, som legat för slappa segel
ute till havs, får sig en stunds bidevind och
skrämmer till oss en flock ejder, och vi glädja oss åt
den några minuter där den simmar bland vättarna.
Men så höres ett sus av vingar — en skrak
kommer och får skottet över våra huvuden, gör en
kullerbytta, slår i sjön och stänker upp en hel
vattenkonst. Ut med båten och in med fågeln.
Fortfarande ingen telefon.
Och när kvällen kommer med sin svala bris,
bränner solen fortfarande magasinerad i våra
ansikten, halsar och händer.
Vi lägga till hemma. Stugorna tyckas sova.
Men herre gud vad grönskan är varm och vad
väggarna lysa röda ändå så länge sommarnatten
varar. Skalderna tala om mystik och se älvor och
annat, därför att de icke kunna se tydligt nog i
snåren. Men mera mystik är det med färgen. Jag
tycker riktigt att färgen glöder under nattens
täckelse, att skogen är en
kalospinterokromatokrene, fast den inte skriker ut sina hemligheter
som om dagen.
Det är sant — älvor äro ju omoderna nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
