Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisslehamnsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ho kan stå emot? Flickorna som just kliva ut över
fäjströsklarna, och pojkarna som samlats kring
litern i drängkamrarna lyssna. Ho kan stå emot?
Snart är dansen i gång, och det jämna dunket från
loggolvet förkunnar till morgonen, att kolportören
har ett styvt arbete framför sig om han vill
försöka värva proselyter här!
Jag, som är en gammal man med börjande
flintskalle, är ute och plockar daggmask i en rostig
hummerburk. Min hatt är hemsk att skåda, mina
skor äro grova och leriga, mitt hår är oklippt och
mitt skägg växer vilt. Den ljuva sommargästande
alpstavflicka, som vill förälska sig i mig, måste bli
kär endast i min själ. Min kropp är den
otympliga puppan, ur vilken hon möjligen kan locka
fram en fjärilsvingad psyke om hon är tillräckligt
ljuv. Och tillräckligt listig. Men det är hon nog
inte.
Nattdimman strör diamanter i björkarnas hår
— enligt skalderna — och månen kommer upp
konturlös, beslöjad, som en melonskiva i färgen.
Handklaveret spelar Donauwellen med underbara
löpningar och drillar. Det hörs i fjärran, som
myggsång, men tydligt och lockande, och
dansdunket är som taktfasta slag på en puka från andra
sidan en sjö.
Jag stannar framför en hindrande dyngstack.
Ljuset i min lykta lyser matt. I dyngstackens kant
ligga daggmaskarna tätt och glansdagern på deras
kopparglänsande ormkroppar rör sig vackert, där
de söka varandra parvis. Ty inte endast på logen
utan också i åkern har man sånt där för sig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
