Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Individen upptäcker sig själv, av professor John Landquist - Jagets uppvaknande under barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individen upptäcker sig själv
23
trotsåldern hos barn ger en ogynnsam prognos: det är ett
tecken på svagsinthet eller eljes nedsatt vitalitet.
Flera omständigheter kunna i barndomen påskynda
människans upptäckt av sig själv som en ensam individ. Den
huvudsakliga är besvikelsen. Besvikelsen stör barnets
oreflekterade samkänsla med omgivningen och öppnar en ny, förut
inte beaktad värld bortom den gamlas kulisser. Det fordras
nya beteenden för att bemästra dessa nyupptäckta delar av
världen. Sådana fordringar öka individens jagmedvetenhet.
Han upptäcker förut okända reaktioner och nya förr ej
begagnade talanger hos sig själv. Martin Birck i Hjalmar
Söderbergs roman lär känna ett nytt skede av livet med inträdet
i elementarskolan, då pojkarna nyfikna eller beredda till
slagsmål skockas kring honom. »Martin hade», skriver
Söderberg, »varit lycklig som en ört på marken liksom varje litet
barn med goda föräldrar och ett gott hem. Nu slogos
dörrarna upp till en helt ny värld, där man inte längre kunde
reda sig med samma enkla hjälpmedel, som dem hans far
och mor hade lärt honom: att vara hövlig och vänlig mot alla
och aldrig gå andras rätt för nära. Här gällde det att snabbt
och säkert kunna bedöma, i vilket fall man borde använda
knytnävarna och i vilka man skulle ta till benen.»
I berättelsen »Mälarpiraterna» har Sigfrid Siwertz
förträffligt skildrat en av de fundamentala upplevelser, som gör
barnet i pojkåldern — liksom människan överhuvud — förhöjt
jagmedveten. Det är faran av något slag, som bjuder
individen att ta sitt öde i egna händer. Gymnasisten Georg Schalén
hade på seglingen nödgats i slagsmål besegra kamraten och
busynglingen Fabian, som hotade honom och hans yngre bror
Erik. Han sitter därefter ensam vaken på segelbåten i
sommarnatten och säger tyst för sig själv: »Var på din vakt mot
allt Georg Schalén! Du stack väl inte ut för lite kätting? Ser
du det stora vackra, rodnande morgonmolnet? Under moln
är vind. Båten kan dragga och slås sönder mot hällarna. Se
till dina don, Georg Schalén! Brister ett fall, så kan syster
Erik få bommen i huvudet. Du är en av dem som ska arbeta
i livet du. Du är en utpost mot det okända, alla de tusen
möj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
